Vi (tidningen)


155 000 läsare står det i en blaffa på omslaget, och vi hoppas naturligtvis att det är 155 000 läsare som läser noggrannt, och gärna fokuserar på Litteratursidorna, exempelvis kan läsaren ta sig genom Peter Fröberg Idlings krönika som handlar om våra 243 vykortshälsningar men också, i ett post scriptum, en kommentar som kanske mer indirekt rör förlaget, men ändå, om Sveriges Radios attityd mot Vitryssland. Och så, som om det inte skulle vara tillräckligt, i högerspalt på uppslaget efter smygs en liten liten recension av Pigafetta in, Lotta Lotass nämns (det trodde jag nog att fler kritiker skulle nämna! Kanske är hon inte läst?) och sammanfattas med "en märklig resa som det tar ett tag att hämta sig ifrån." (Tack Sara)

Så, Vi är Rámus (har alltid hävdat det)!

Auto Rock


Sista etappen igår, på SAAB-semestern, till frukost på Hällevik havsbad bjöds Dagens Nyheter och vänliga ord om Pigafetta och Hoppe. För er som inte läser DN, inte orkar läsa DN etc etc citerar jag några valda godbitar:

"Den säregna blandningen av myt och maner, känslodjup och iakttagelseförmåga, som känns igen från Hoppes andra böcker är fullt utpräglad i denna prosaiska lilla pärla. Efter ”Pigafetta” ser det inte längre ut som det gjorde i reselitteraturen."

Ja jäklar. Imorgon sista etappen som betyder något i årets Tour de France, för er som inte följer, om ni bara ska se ett cykellopp det här året är det imorgon! Vem är först upp på Ventoux, detta mytiska, mystiska berg?

Intensivbilda sig om Ventoux? Tillåt mig rekommendera cykelnumret vi gjorde för något år sedan, nr 38 var numret, och om du verkligen vill intensiv-intensivbilda dig, tillåt mig då rekommendera Jan Bäcklunds och Paul Fournels bidrag!

Litteraturcyklister under hajattack


Förra året var det omkring 150 cyklister som hittade fram till Stanzas glänta i Pildammsparken när Sommarscen Malmö anordnade en cyklande LitteraTur.

I år finns vi också på plats och har denna gång bjudit in kollektivet Sharks:

Det litterära kollektivet Sharks presenterar stolt den specialskrivna föreställningen ”sexfingersallad”: en historia i Dan Anderssons fotspår om att göra en sallad med sex fingrar, om den nya och den gamla arbetarklassen samt frågan om hur man bäst utnyttjar myten om sig själv.
Sharks är en studiecirkel. En studiecirkel är en kamratgrupp där alla är jämställda.

--------------------
Samling onsdag 29/7 klockan 19 vid Stadsbiblioteket i Malmö enligt följande premisser:

LitteraTur

På cykeltur genom Malmös parker möter publiken författare, poeter och ordkonstnärer som bjuder på ord i olika former. Turen startar vid Stadsbiblioteket i Slottsparken och avslutas i Kroksbäcksparken. Glöm inte att ta med cykel!

I samarbete med Stanza, Författarcentrum Syd och Radiowy.
Onsdag 29 juli 19:00 Utgår från Stadsbiblioteket

Pitter Patter Goes My Heart


Vad jag förstod var Per på nattklubb hemmavid igår, Backlash tyckte jag han sade att det hette, kanske som en postum hyllning till Michael sammanfogade han då beat för beat, bit för bit och insåg att alla är vi en dansmaskin, mer eller mindre?

Shannon Airport – Sankt Petersburg

Efter Hova:

Tour de France fortsätter: internet: några omslagsskisser på framtida böcker: bad i sjö (nja, havet tack): semesterläsning med "the greatest detectice story ever told" och jag citerar: "Läran om typsnitt är en av de mest elementära kunskapsgrenarna för den som är expert på brott": tankar om att byta jobb: Tour de France fortsätter med dansk triumf: man längtar lite hem: Picturår: planering av bilsemester: Grafikens hus i Mariefred: hågkomsten av nr 41 av Pequod: minnet av riddare, medeltiden och pantometria!

Glory to brave, honor to the brave!

Sommaren steker och i Hova rasar riddarna. Således har vi samlat ihop fem poeter till en Stanzaläsning som på torsdag äger rum mitt i Hovas riddarvecka. Småstaden ska granskas och lyriska lansar reses för att sticka luften ur såväl Arn och Singoalla som Ivanhoe och Roland.



Johan Lindblom den tappre, Linn Hansén av ringa ålder, Kajsa Sundin av Arosnäs, Kristin Berget den mångförslagna och Palle danske Sigsgaard kommer alla att stå för de ärofyllda orden – and there will be none to part them.

"Sveriges Radio går Lukasjenkos ärenden"

Sveriges Radios sändningar på vitryska har stor betydelse för demokratirörelsen i Vitryssland – Europas sista diktatur. När SR nu väljer att lägga ner sändningarna till förmån för sändningar på ryska, går man – möjligen av ren okunnighet – president Alexander Lukasjenkos ärenden och motverkar en demokratisk utveckling i landet, skriver 16 svenska författare och kulturpersonligheter.




Okunnigheten om det land som i medier benämns ”Vitryssland”, alternativt ”Europas sista diktatur”, är fortsatt stor runtom i de svenska stugorna. En okunnighet som beror på en mängd faktorer, men framför allt på den isolering som omger landet och som bland andra EU försöker bryta inom ramarna för sitt östliga partnerskapsprogram.

Samtidigt bör det framhållas att ovärderliga bilaterala insatser också görs från svenskt håll, inte minst på kulturområdet, i syfte att lösgöra landet från isoleringens bojor och påskynda den inhemska demokratiseringsprocessen. I en omfattning som saknar tidigare motstycke gästas Sverige exempelvis av vitryska musik- och teatergrupper och författare ges för första gången någonsin ut i översättningar gjorda direkt från vitryskan. Och vice versa.

Den svensk som är fortsatt okunnig om vårt sydostliga nästgrannland har alltså snart ingenting att skylla på.

Men när redaktionschefen för Sveriges Radios internationella sändningar, Ingemar Löfgren, nu kungör att man med SR-ledningens goda minne lägger ner sändningarna på vitryska till förmån för ”ett av de större europeiska språken, nämligen ryska, ett språk som också förstås i Vitryssland”, är detta inte först och främst att förstå som ett utslag av vanlig okunnighet.

Nej, uttalandet kan svårligen uttolkas som någonting annat än en illa dold likgiltighet inför ett helt språk och för dess självklara plats i kampen för ett öppet och demokratiskt Vitryssland.

För inte kan det väl komma som en nyhet ens för Ingemar Löfgren att ett av den starkt russifierade regimens mest uppenbara verktyg i sitt totalitära maktutövande just är inskränkningar av den vitryska kulturen och det vitryska språket: antalet skolor med undervisning på vitryska har drastiskt minskat, klassiska vitryskspråkiga författare som Jakub Kolas stryks från skolornas litteraturlistor, böcker på vitryska drabbas av distributionsförbud och dess upphovsmän hindras från att göra uppläsningar.

Det har till och med gått så långt att människor har blivit arresterade på gatan anklagade för att ”svära offentligt” då de samtalat på vitryska.

När vitryska demokratiaktivister får frågan vad som är deras största hinder svarar de oftast just isoleringen, känslan av att man är helt avskuren från omvärlden och utlämnad åt sitt öde. SR:s vitryskspråkiga sändningar har därför ett värde som inte går att överskatta. Väljer man att beröva lyssnarna möjligheten att på sitt eget språk komma i direktkontakt med demokratiska värderingar och tillvägagångssätt bidrar man till känslan av isolering för landets demokratiska förkämpar och förstärker dessutom den allmänna misstänksamheten mot väst.

Men visst, Ingemar Löfgren har rätt på en punkt. De flesta i Vitryssland förstår ryska. Som framgått av ovanstående resonemang är det språk som används inom den vitryska administrationen just ryska. Ändå uppger omkring 70 procent av befolkningen att man har vitryska som modersmål.

Detta måste väl ändå betyda någonting? Också för Sveriges Radio.

Lika lite som SR lättvindigt kan välja att övergå till norska eller danska i sina regionala sändningar kan man med hedern i behåll besluta att över en natt ersätta ett språk med ett annat i sin internationella verksamhet. Jämförelsen kan tyckas gripen ur luften, men faktum kvarstår: Sverige är inte sina skandinaviska grannländer. Vitryssland är inte Ryssland.

Man måste se över sin verksamhet, motiverar Ingemar Löfgren SR:s beslut, ett beslut som dessutom fattas i ett läge då de bilaterala insatserna i Vitryssland är som allra intensivast och då Sverige står i begrepp att överta ordförandeskapet i ett EU vars utrikespolitiska arbete till stor del är tydligt riktat mot Östeuropa och Vitryssland.

Det är obegripligt och tyder på ett oroande mått av lättsinne och bristande omvärldsanalys.

En av de många frågor man slutligen måste ställa sig är därför huruvida det alls kan vara förenligt med SR:s uppdrag och grundläggande värderingar att motverka snarare än att aktivt främja den demokratiska utvecklingen.

Den vitryska regimen har redan effektivt sett till att undanhålla vitryskan från varje form av offentlighet. Nu är det tydligen Sveriges tur att göra detsamma.

Nog är det ändå en smula anmärkningsvärt att Sveriges Radio på det här viset väljer att ta rygg på Europas sista diktatur?


Henrik C. Enbohm, internationell sekreterare, Sveriges författarförbund
Per Bergström, förläggare
Marie Lundquist, poet
Nils Håkanson, översättare
Anders Bodegård, översättare
Arne Johnsson, poet
Ida Börjel, poet
Andrzej Tichy, författare
Jenny Tunedal, poet
Judith Black, projektansvarig Vitryssland, Svenska institutet
Peter Fröberg Idling, författare och kulturredaktör
Cilla Nauman, författare
Oline Stig, författare
Astrid Trotzig, författare
Maria Söderberg, fotograf
Andreas Mattsson, musiker

En vecka av kritik

En vecka sedan St Vitusdagen. En varm vecka. En vecka där Thomas en natt landade med ett flyg från Sardinien, studsade upp, fick med sig ett korrektur på Palle Sigsgaard och försvann till Halmstad.

Också en vecka då vi släppte två nya titlar: Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger av Georges Perec samt Pigafetta av Felicitias Hoppe.

Recensionerna har faktiskt inte låtit vänta på sig. Vykorten har redan hittat till Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Göteborgs Posten samt dessa som finns på nätet Sydsvenskan, Kristianstadsbladet, Expressen, Hallandsposten, Trelleborgs Allehanda, Norrköpings Tidningar och Bohusläningen.

Ett överraskande stort utslag. För Pigafetta har hittills samma recension bara dykt upp i Helsingborgs Dagblad och Tidningen Kulturen, men vilken recension sen. Crister Enanders insatta läsning av boken gör en smått lycklig både över ”vår” bok och god litteraturkritik.

Dessutom lyckades Göteborgs Posten i veckan klämma in en recension av Någonting svart och i Kristianstadsbladet läste Thomas Kjellgren Egen död i Budapest.

Min egen kritik i veckan skulle kunna riktas till Malmö Dramatiska Teaters uppsättning av Tjechovs Nysningen, så urbota uselt och buskis att Revymakarna i Skövde i jämförelse känns som lysande dramatiska begåvningar. Nog där.