The Optimists were wrong

Arbetet med Hoppe har så sakta (mycket) börjat, torsdag blir nog ett stort steg framåt, nu är ju Frida tillbaka på riktigt (trodde vi visade det sig, skolarbete mån-ons nästa vecka…), men å andra sidan vet vi inget om hur hon hanterar sin utmanings felbedömning. Trogna läsare vet att Frida utmanade oss i biljard och igår var det dags för bevis. Det visade sig att Frida nog var bäst på att tänka, sikta och spela, men som vana idrottare var vi redo att prestera under press och tog hem spel på spel (ofta genom att Frida misslyckades snarare än att vi lyckades, även om vi nu tycker att det viktiga är att vinna, sen hur…)!

Nu hade vi ju tränat press- och stressfaktorn genom ett rafflande squashmöte i tisdags, Per visade sig hantera spänningen bäst, jag tappade segern trots matchboll och likheterna med Nicklas Kulti (visst minns vi Kultis matchboll i DC-finalen 1996, tre till antalet, ändå vann Frankrike) var oundvikliga…

Mindre sport idag, avhandlingsmöte om en timme, Pequodmöte ikväll, dags att planera Textmässan, redaktionen ska, vad det verkar, bo på olika hotell? Vi håller fast vi Malmen, medan den äldre halvan har bokat Hilton? Vilket möte det kommer bli!

Praktikanten

Efter över sex år har tiden blivit mogen för Rámus att plocka in en praktikant.
Således har vi i veckan välkomnat Frida till förlaget och plötsligt blir saker gjorda:
Frida fick inleda med att skicka iväg över 300kg böcker som i månader stått och väntat på att bli ivägskickade till Kulturrådet. Nu är det gjort.
Medan the original Rámus spelade squash läste Frida manus. Nu är det gjort.
Detta har också manat på att skicka iväg en bunte med fax till Slovenien. Nu är det gjort.
Föra in korr på Péter Nádas. Nu är det gjort.
Göra avtal med Jonas Rasmusen som ska översätta vår utgåva av danske Palle Sigsgaard. Nu är det gjort.

Således kan Rámuspojkarna med gott mod ikväll ta på sig flanellskjortorna, stoppa truckerkepsen i bakfikan och gå på En afton med Bruce Springsteen på Debban.