Var Stockholm så vackert att man bara ville gråta?

Så är man tillbaka till södern och den utslagna magnolian efter Textmässehelg i huvudstaden. Fredagen vigdes åt möte med Sharks och sedan tog vi åt varsitt musikaliskt arrangemang: Thomas till konsert med Anna Järvinen och jag på en pampig och traditionell Tosca på Operan – hon dog den här gången också.

Mässan gick helt okej, sålde för bordshyran och några hundralappar därtill. Fint att lufsa runt och träffa vänner samt gå ut på gården och vända ansiktet mot solen. Rámus är ju ett förlag som håller på traditionerna så som seden bjuder blev det mat och nubbe på Pelikan innan vi bjöd in till vårt hotellrum för bubbel och uppläsning.

Här kommer vi dock till traditionsbrottet. Alla tidigare år har vi bott i Malmens källaren, dit där ljuset aldrig hittar och väggarna försiktigt vibrerar av de förbipasserande tunnelbanetågen. I ett slag av hybris flyttade vi i år dock upp till ett rum med fönster. Ett rum där solen sken in, dit ljudet från gatan fann sin väg, där det saknades batterier i fjärrkontrollen och extra kuddar, ett rum med minimalt badrum i vilket man halkade. Nej, vi har lärt oss. Vi är källarmänniskor.

Nåväl, i Rámus rum på Malmen har tidigare Kajsa Sundin, Matilda Roos och Linn Hansén läst till smällande korkar och ljudliga applåder. I år var det Ida Linde som följde upp torsdagens fina Stanzaläsning.



Från de vidare festligheterna på Nürnberghuset och Charles Dickens kan meddelas att Rámus uppskattar Martin Högströms brinnande skidskytteintresse och att Per Engström blev misstagen för Staffan Olsson av en Bajensupporter.

Le Sport

Jag scrollade bloggen och fann att inget av våra senaste inlägg handlar om sport. Bara massa semester, böcker och pinsamheter. Tur då att jag prickat in en favorit i min vardagsplanering idag, sitter alltså nu, efter en tur till Lund och sen ett snabbt stopp för att köpa en klädhängare, med Flèche Wallonne och ser klungan jaga stackars Moreau genom stigningarna (för en halvtimme sedan vann Marianne Vos sex sekunder före Emma Johansson). Efter det möte på Slussgatan.

Och igår plockade vi äntligen, återigen: semester och annat tjafs har varit i vägen, upp våra squashracket. Jag hade skaffat en ny linda, vit, och det var förmodligen det som var förklaringen till dubbelsegern med 3-1, 3-0. Eller att Per åt otroliga mängder korv till lunch…

Keep on, keepin’ on

Nu (då) när vi ser att SVT valt att avsluta den öppna redaktion är det såklart fullt berättigat att ställa frågan, hur gör Rámus?

Ja, på fredag åker vi till Stockholm, och några timmar på tåg kan ju mycket väl vara ett ypperligt tillfälle för ett utvärderingssamtal. Ett möte i hotellbaren är också inbokat, kanske kan vi föra fram resultatet där. Se om någon har med sig penna!

Samma Luka, nya vänner

I höstas lättade EU sina sanktioner mot Vitryssland och hävde inreseförbudet för president Aljeksandr Lukasjenka (Sverige var ett av få länder som röstade emot detta.). Beslutet försvarade med att regimen släppt ett antal politiska fångar, att dialog och utveckling skulle kunna leda till demokratisk process och att det tas allt större hänsyn till mänskliga rättigheter i landet.

Igår bjöds så Lukasjenka in till EU:s toppmöte om det Östliga partnerskapsavtalet i Prag 7:e maj och innan dess är presidenten i slutet av april inbjuden till Rom för att möta Italiens utrikesminister Franco Frattini samt påven Benedictus XVI. Inget skulle kunna vara ett större svek mot Vitrysslands oppositionella och dissidenter.

I den knapphändiga information som via svenska media når oss om situationen i vårt nästgrannland har vi enbart nyligen kunnat läsa om två uppseendeväckande händelser.
Vitrysslands internationellt mest kända författare Svetlana Aleksevitj skriver i Göteborgs-Posten om hur hon nyligen var inbjuden till en bokmässa i hemlandet från vilket hon sedan många år befinner sig exil och i vilket hennes böcker inte får publiceras. En anmärkningsvärd händelse som också lockade storpublik och lyckliga läsare-författare-möten.
Efter mässan meddelades dock det ryska förlag som publicerat Aleksevitjs böcker att Vitryssland inte har något behov av hennes böcker och att förlaget inte är välkommet tillbaka till Vitryssland.

Vi har under våren i svenska tidningar också kunnat läsa om människorättsaktivisten Jana Poljakova från gruvstaden Saligorsk som tidigare i år begick självmord efter upprepade misshandlingar av säkerhetspolisen. Misshandelsfall som hon anmälde och då dömdes till två och ett halvt års straffarbete för falska anklagelser.
Det är lätt att ställa sig frågan hur och var EU och påven har tänkt inleda sig dialog.

Vårvrål

Det är bråda dagar nu: Idag åker Rámus til Köpenhamn för att hämta den turkiska författarinnan Asli Erdogan vars kritikerrosade roman Den mirakulöse mandarinen vi gav ut i höstas.
I morgon läser Asli ur romanen på På Besök i Malmö där Andrea Karlsson efteråt kommer att samtala med Asli och Andrzej Tichy läser ur den svenska översättningen.
Efter Malmö åker Asli vidare till Stockholm och Södra Teatern där hon tillsammans med en rad andra turkiska författare framträder på lördag.

På lördag befinner sig också Stanza på turné och besöker Akustik i stationshuset i Röstånga. Det blir uppläsningar med Mats Kolmisoppi, Ida Börjel, Andrzej Tichy och musik med LT Fisk.

Nästa torsdag, den 23:e, är Stanza dock tillbaka på hemmaplan på Inkonst och firar av våren med uppläsningar av Ida Linde, Arne Johnsson, Kristofer Flensmarck och Håkan Bravinger.

Bli aldrig som vi, bli värre

Dagens Nyheter, vi rodnar.

Någonting var på väg att hända

Märkligt, första gången vi fått uppleva anledningen till att skriva ut första recensionsdag i pressmeddelandet. Nádas fick sin dag idag, och ännu så länge har jag sett fyra (med våra mått mätt är det otroligt stort): Svenskan, Expressen, Norrköpings Tidningar och Upsala Nya. Sen har någon sagt att Greiderbladet DD också ska anmält Nádas. Den som lever får se!

Someone Else’s Song

Såhär kan en vecka också börja, man drar blicken diagonalt över deckarspalten i dagens Sydsvenskan och bildminnet aktiveras. Ansträngningen av att resa sig (med kaffet i handen) och besöka sin boksamling ger avkastning. Mycket riktigt, mitt bildminne är emellanåt uppe på tårna (påsken?), och ur hyllan drar jag (skulle jag någonsin gissat det?) ett Vidar Forsberg-omslag! Vem som gjort Jan-Sverre har jag dock ingen information om (vill jag det?).

Titoo son, titoo!

Där försvann folk från stan, man var plötsligt ensam med en helg då både sambo och kollega försvann, jag klagar inte, istället uppdaterar jag folk som följer varje flight, spårändring etc. Som såhär, jag sände idag en hälsning och en undran om hotellet fanns på riktigt (Per är (förhoppningsvis) i Sarajevo nu), ni vet hur man undrar, kom bokningen fram, är jag den rätta yadda yadda… och fick som svar den här bilden:

Inget Sarajevo än, men väl Belgrad och lyxkvarter. Pomp-pom-pi-doo partisan Per!

Böcker säljs ännu mitt i Atlanten

Hur krisen på Island skulle komma att påverka kulturkonsumtionen var i slutet av fjolåret ett orosmoln för öns kulturproducenter. Bland annat fruktade förlagen att den största bokhandelskedjan Penninn i mellandagarna skulle gå i konkurs och förlagen därmed gå miste om utbetalningarna från julhandeln. Och det en julhandel som gått bra, för trots inflation med ökade priser och minskad konsumtion ökade såväl bokhandlarnas julförsäljning som omsättning under mars månads bokrea.
Romantikerna säger att folk i kristider vänder sig till kulturen i allmänhet och litteraturen i synnerhet; de pragmatiska menar att böcker är det nöje människor har råd med.
Försäljningen har dock inte förhindrat Penninns konkurs och kedjan förvaltas nu av Kaupthing, krisbanken Kaupthing som numera ägs av staten. Indirekt ger alltså isländska staten bidrag till litteraturen, något som har varit en bristvara och som så mycket annat istället bankväsendet stått för.
Nu anas nästa orosmoln för förlagen. Papperslagerna börjar sina och utan pappersindustri är Island bundna vid import, en import som inflationen gjort dubbelt så dyr, en kostnadsökning som i slutändan måste tas ut på bokpriserna. Således bara att avvakta och se om böckerna är en tillflykt eller billig utväg.