Var Stockholm så vackert att man bara ville gråta?

Så är man tillbaka till södern och den utslagna magnolian efter Textmässehelg i huvudstaden. Fredagen vigdes åt möte med Sharks och sedan tog vi åt varsitt musikaliskt arrangemang: Thomas till konsert med Anna Järvinen och jag på en pampig och traditionell Tosca på Operan – hon dog den här gången också.

Mässan gick helt okej, sålde för bordshyran och några hundralappar därtill. Fint att lufsa runt och träffa vänner samt gå ut på gården och vända ansiktet mot solen. Rámus är ju ett förlag som håller på traditionerna så som seden bjuder blev det mat och nubbe på Pelikan innan vi bjöd in till vårt hotellrum för bubbel och uppläsning.

Här kommer vi dock till traditionsbrottet. Alla tidigare år har vi bott i Malmens källaren, dit där ljuset aldrig hittar och väggarna försiktigt vibrerar av de förbipasserande tunnelbanetågen. I ett slag av hybris flyttade vi i år dock upp till ett rum med fönster. Ett rum där solen sken in, dit ljudet från gatan fann sin väg, där det saknades batterier i fjärrkontrollen och extra kuddar, ett rum med minimalt badrum i vilket man halkade. Nej, vi har lärt oss. Vi är källarmänniskor.

Nåväl, i Rámus rum på Malmen har tidigare Kajsa Sundin, Matilda Roos och Linn Hansén läst till smällande korkar och ljudliga applåder. I år var det Ida Linde som följde upp torsdagens fina Stanzaläsning.



Från de vidare festligheterna på Nürnberghuset och Charles Dickens kan meddelas att Rámus uppskattar Martin Högströms brinnande skidskytteintresse och att Per Engström blev misstagen för Staffan Olsson av en Bajensupporter.