Turquoise Boy

10-talet, det närmar sig, det börjar kännas som om det är framtiden, men samtidigt som om det är det nu vi kan göra samma sak igen. Ja, det är ett mycket märkligt fenomen, tiden och allt med den.

Kanske är det därför allt och alla ska sammanfatta nollnolltalet (kanske med en dold agenda om att kunna säga något om det som komma skall, men jag har inte sett antydningarna än), filmerna, låtarna, frisyrerna, namnen ja säg du något och någon har en lista till dig (undrar om high fidelity, denna grundpelare i mitt 90-tal, njuter eller inte?) dessutom i bokform nu mot slutet av det [fill in the …] 00-talet.

Så befriande det då kan vara att läsa om Pantone och koden 15-5519. Första boken ut nästa år kommer vara turkos, det är ju enkelt, klart Perec ska ta oss med till ett tropiskt paradis!

Rave On

Det är nu det samlar sig, mina förväntningar, mina föreställningar om kritikernas läsningar, mina förslag om jag varit med i den där researchgruppen på radion där det letas lustiga rubriker i pressen (ja ni vet, helgradio, förmiddag, jag är semster och minns inte dagarnas skillnad).

Efter referensen till Lotta Lotass i tidningen Vi är det nu dags för rubriksättaren att hålla mig i hand. "Underbart är kort" är rubriken i dagens SvD-recension av Perecs vykort. Helvetisk absurditet som är perfekt reseläsning om jag får summera!

Vi (tidningen)

155 000 läsare står det i en blaffa på omslaget, och vi hoppas naturligtvis att det är 155 000 läsare som läser noggrannt, och gärna fokuserar på Litteratursidorna, exempelvis kan läsaren ta sig genom Peter Fröberg Idlings krönika som handlar om våra 243 vykortshälsningar men också, i ett post scriptum, en kommentar som kanske mer indirekt rör förlaget, men ändå, om Sveriges Radios attityd mot Vitryssland. Och så, som om det inte skulle vara tillräckligt, i högerspalt på uppslaget efter smygs en liten liten recension av Pigafetta in, Lotta Lotass nämns (det trodde jag nog att fler kritiker skulle nämna! Kanske är hon inte läst?) och sammanfattas med "en märklig resa som det tar ett tag att hämta sig ifrån." (Tack Sara)

Så, Vi är Rámus (har alltid hävdat det)!

En vecka av kritik

En vecka sedan St Vitusdagen. En varm vecka. En vecka där Thomas en natt landade med ett flyg från Sardinien, studsade upp, fick med sig ett korrektur på Palle Sigsgaard och försvann till Halmstad.

Också en vecka då vi släppte två nya titlar: Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger av Georges Perec samt Pigafetta av Felicitias Hoppe.

Recensionerna har faktiskt inte låtit vänta på sig. Vykorten har redan hittat till Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Göteborgs Posten samt dessa som finns på nätet Sydsvenskan, Kristianstadsbladet, Expressen, Hallandsposten, Trelleborgs Allehanda, Norrköpings Tidningar och Bohusläningen.

Ett överraskande stort utslag. För Pigafetta har hittills samma recension bara dykt upp i Helsingborgs Dagblad och Tidningen Kulturen, men vilken recension sen. Crister Enanders insatta läsning av boken gör en smått lycklig både över ”vår” bok och god litteraturkritik.

Dessutom lyckades Göteborgs Posten i veckan klämma in en recension av Någonting svart och i Kristianstadsbladet läste Thomas Kjellgren Egen död i Budapest.

Min egen kritik i veckan skulle kunna riktas till Malmö Dramatiska Teaters uppsättning av Tjechovs Nysningen, så urbota uselt och buskis att Revymakarna i Skövde i jämförelse känns som lysande dramatiska begåvningar. Nog där.