Detroit, Lift Up Your Weary Head! (Rebuild! Restore! Reconsider!)

Som Saabägare och dito entusiast är det hårda dagar, först sorgeband, sen försvinner man i ett snöoväder och nu är det förhandlingsbordet igen? (Är det såhär på kasinot Per?) Nåja, det är uppenbarligen inte bara jag som är förvirrad.

I fredags hade Rapport en finfin bild på skådespelaren Tom Wilkinson i samband med en ljudinspelning av GM:s presstalesman Tom Wilkinson. Klart man blev förundrad och var tvungen att undersöka saken, nå, så var det nu inte på det viset att Hollywood Wilkinson extraknäckte.

Och alldeles nyss läste jag i New York Times om hur Spyker förlänger sin dödlina. En bit in i artikeln refereras till Sveriges näringsminister: "“It is very late, there is a very tight timetable and that means the situation is very difficult,” Mr. Olofsson was quoted …"

Saab Up!

Torn Blue Foam Couch

Aha, men nu börjar det nästan bli personligt.
Nej.
Men imorse, Sydsvenskan recenserar Tålamodets sten och som vanligt är där en liten bild av omslaget. Och jag tycker att det påminner om något, glömmer bort det, men så blir det som det brukar kväll och Elin frågar om jag såg omslaget på boken som var recenserad i Sydsvenskan idag och om det inte var en bok jag gjort omslag till. Jag kollar igen. Och förstår vad hon menar, och jag tänker, aha, lika som bär, äntligen är det tillbaka. Så, jag hämtar omslagen från Adlibris, men där får lika som bär nya dimensioner… I högerspalten på Regnperioden, där det står vad andra kunder köpt för böcker, där återfinns den förra, ja den som var recenserad i dagens Sydsvenskan! Förmodligen en läsare som vill vidga sina vyer, men kanske också mönstersorterar sin bokhylla?

3 Legged Animals

Så går en mässa, en ny om mindre än 365 dagar. Om inte förr så väl då?

Hur var det då, ja, i år gjorde vi som alla år, delade monter med vännerna på ellerströms förlag, men i år inte bara lund-malmö, nej då, Hässleholm var representerade med perenn och Kalejdoskop med Ellen i tät kan få representera Åhus även om hon nu bor och verkar i Göteborg. Nåja, försäljningssuccéerna uteblev i god tradition, men ändå, några fler papperspaket lämnades över disk i år, vi ler och tänker på nästa och nästa…

Årets nyhet var för oss såklart att vi i år ansvarade för program och genomförandet av Rum för poesi. Alla dök upp (verkligen), Jenny Tunedal gjorde succé med sin timme och Spanien levererade som temaland, den nya kostymen kändes något avig, men efter ett tag, någon dag sådär, mjuknade vi och tillslut, ja när LT Fisk spelade allra sist ville vi inte att det skulle vara slut!

Mesta mässminnet då? Jag minns framförallt Gustav Larssons silvermedalj på tempoloppet på torsdagen, bara någon timme innan Bonniermingel och parkeringsfest, hade jag dragit mig undan, upp på rummet och avnjöt ett vackert svenskt cykellopp och ett osannolikt schweiziskt (Cancellara vann med mer än 2 minuter…). Sen missade jag linjelopp, både herrar och damer, fullkomligt, men det var liksom inte samma sak, senare på mässan, sorlet accepterat, man står och glor och sen är det slut, behovet av att komma ut minskar för varje timme. Jaja, segraren, och ny världsmästare i linje blev Cadel Evans, eller var det Sandy?

Pitter Patter Goes My Heart

Vad jag förstod var Per på nattklubb hemmavid igår, Backlash tyckte jag han sade att det hette, kanske som en postum hyllning till Michael sammanfogade han då beat för beat, bit för bit och insåg att alla är vi en dansmaskin, mer eller mindre?

Love Lockdown

Det är plötslig värmebölja överallt, hjärtat hoppar över något slag när Menchov faller och man ser möjligheterna för di Luca, men nja, såklart, och man löser Melodikrysset med hjälp av Se & Hör, och får se en bild av Alexander Rybaks (han som vann Schlagerfestivalen för Norge) ex-flickväns (som vinnarlåten, Fairytale, handlar om) nya kille.


Se & Hör i övrigt: Min favorit (av många) får nog ändå bli "Jag mötte en kändis"-avdelningen och killen som fick sig ett hej och stelt foto med sin stora stora idol Peter Settman på inspelningen av Så ska det låta! No shit…

H to the izz-O, V to the izz-A

Det närmar sig, sommaren har känts verklig i Malmö, på redaktionen (den öppna?) i veckan, vi har börjat planera ett workshop-event i Hova, bjudit in folk, folk har nästan uteslutande tackat ja, och vi är glada och ser framför oss Gullspångsmodellens realiserande, vi är mycket uppspelta, det kommer bli en riddarvecka vi sent ska glömma!

Igår slog det oss också att vi har förmodligen bjudit in samme författare två gånger: är Palle Johan eller är Johan Palle? Jaja, bakom visiret är vi alla Arn eller hur det nu var!

Is that american?

Här gick helgen med dubbla besök på bensinmacken, och sen när man är tillbaka i stan och nätet (dessvärre inte filmen) ser man att det fullkomligt exploderat i somliga kvarter, Statoil har spenderat oljedollars för att få en ny logga, och allas åsikt är densamma, va fan, droppen, det är ju en av de bättre loggorna etc etc osv osv mm mm.


Nåja, det som är bra är att man får serverat ett lika som bär-inlägg (tack kunniga), för visst är det så gott som samma rotationsstjärnhjul eller vad det nu kan vara, det driver helt enkelt, och smooth vad det verkar, avfasning! Personligen tycker jag, med Malmö som bas, att loggan passar perfekt för alla Victoria Park-människor, den andas lika mycket vad det rör sig om som foldrar och annat material från Victoria Park. Med lite ludd, och högre värde på rött, grönt och blått ser livet enklare ut.

Nu får det vara som det är, livet vänder åter, förra veckan avstod vi (jag) squash. För er som för rapport, statistik etc. tror jag att jag minns riktigt om matchen för fjorton dagar sedan blev 3-0 till Per i första, och så 3-2 till mig i andra. Imorgon gör vi ett nytt försök, jag braskar dock redan en smula här!

Someone Else’s Song

Såhär kan en vecka också börja, man drar blicken diagonalt över deckarspalten i dagens Sydsvenskan och bildminnet aktiveras. Ansträngningen av att resa sig (med kaffet i handen) och besöka sin boksamling ger avkastning. Mycket riktigt, mitt bildminne är emellanåt uppe på tårna (påsken?), och ur hyllan drar jag (skulle jag någonsin gissat det?) ett Vidar Forsberg-omslag! Vem som gjort Jan-Sverre har jag dock ingen information om (vill jag det?).

Öron som slängkappa

Idag fick vi efterordet till vår nästa bok, Pigafetta av Felicitas Hoppe, och plötsligt inser man likheterna. Martin Hellström gör oss påminda med att berätta om kinesen i Shanghai som Pippi träffar och som brukade krypa in under sina öron och ha det hur varmt och skönt som helst. Och som om inte det vore nog, när Hoppe tog emot pris för sin debut 1996 svarade hon på frågan om vad hon skulle göra med pengarna med orden: gå till sjöss! Och sen, 50 år hit, 50 år dit, visst ser vi det, visst hade vi kunnat leta bättre bilder, men nu flyter vi:

The morning paper

Så har man börjat hämta sig efter helgens chock, ja, som morgontidningsläsare är det aldrig roligt att bli överraskad och förvirrad så tidigt (ja, det var med nöden som följeslagare jag lyckades hitta Melodikrysset!) en helgmorgon. Nåja, orienteringen är en sak, såhär senare är det överraskningen som stannar kvar, Sydsvenskan har liksom blivit en tidning för blinda, rubrikerna är onödigt stora, graden i brödtexten ökad något, medan kägeln inte verkar ha följt med, i dagens B-del (som är den som ligger bredvid mig när jag skriver) räknar jag till fem olika typsnitt på bara första sidan, men men, amerikansk typografi är populär och det ser man, och visst emellanåt är det mycket finare och tydligare än tidigare, men det som är mest slående är för en kultursides- och typsnittsnarkoman är likheten med DN, den något breddade vertikala röda linjen som DN jobbar med, nu i kulturdelen, men framförallt använder Sydsvenskan numera en nyantikva värdig DN Bodoni.

Det om papper. Men se all överraskning får sin förklaring i den digitala världen, det är nämligen här man nu ser att Sydsvenskan, precis som DN (och SvD) för en månad sedan övergett, vänstermenyn, istället dubbelspalt plus två enkla, och så flyttat upp folk som tycker saker, citat och bild, och ovan allt detta banner. Det funkar, uppenbarligen, och bekräftar, författarfokus, och vidare personröstandet, föreställning om identitet och så vidare med mera.






Det om det, ni som följer oss för sportens skull ska icke misströsta, idag är det tisdag och tisdag betyder squash, och det med stort S idag, ty idag spelades inte en utan två matcher, och det går bra nu, 3-2, 3-2, dubbelseger = dubbelglädje

Åh, torkhus, yes, torkhus

Somliga av er kanske minns, de flesta har nog haft annat för sig, men plötsligt (webb-teve, BBC2) slås man av likheten mellan en av sina favoriter och en annan av sina favoriter.

Am I right? Well you’re not wrong…

Tisdag och tid igen för idrott

Igår måndag såg jag Rapport (attans att det där inslaget om dockmakaren, en av världens främsta, inte funkade! (22.54 för den som är intresserad)) och satt sedan kvar ett slag i soffan med samma förvalda kanal och såg en halvtimme av Idrottsgalan innan annan idrottshistoria drog mig mot bokhyllan och Stanzaaktuelle Stefan Lindberg.
Det som hela natten dock arbetat i min skalle är att allt tyder på att Stefan Holm har en bror (att jag inte sett det tidigare), en bror som heter Roland Pryzbylewski och kallas ibland för Prez. Sammanfattning: om vi tänker oss att Holm ibland kallas för Stef, så har vi historien om Stef och Prez och familjens betydelse för karriären.