En dag utan Pär Thörn

Pär Thörn har fått ett uppehällstipendium i Köpenhamn och det är bara att gratulera, men detta till trots har det den senaste tiden varit svårt att låta en dag passera utan ett framträdande av honom.

Vår öl i onsdags var i och för sig inget framträdande men sedan blev det 20 minuter sinustoner på Stanza i onsdags, en uppläsning ur Tidsstudiemannen på vänder sig om på fredagen och så ett ljudverk och en mycket fin läsning på småförlagsmässan Textival på lördagen. Satte sedan mig själv i Thörnkarantän på söndagen, men nu är det inte utan man börjar sakna honom.

Textival i Göteborg var annars över förväntan. Vi har varit lite skeptiskt inställda till hur den organiserats de första åren men i år hade de ett imponerande och varierande program. Försov mig lite men hann utöver Thörn även se seminarier om språk och queer, utebliven gentrifiering kring långgatorna med mera.

I Göteborg bjöd världens finaste göteborgare också på en födelsedagspresent iform av fest på Naturhistoriska muséet, hjärtat blev så blött att jag måste fråga Jonas Brun om det är det som är ett amfibiehjärta.



Om dagens squash talar vi tyst. Junioren verkar ha hittat formen.

I am trying to break your heart

Nu skiner solen igen, för en timme sedan haglade det, för två timmar sedan sken solen, tidigare, vid lunch då regnade det, på vägen ut till lunch gassade solen, nu är det äntligen vår i veckan som våren glömde!

Det om det, igår var det Stanza, folk från olika hörn av Norden, en efter en på scen, Eirikur Ymf Ymf inledde, Cia Zaroum fortsatte, 3 sinustoner tog över pinnen för att på sista sträckan ledas i mål av formidabla Bengt-Emil och Kerstins instruktionsframträdande eller vad vi kallar det. Enligt Kerstins statistik innan gårdagen blev gårkväll så verkar vi ha bokat lite drygt hälften av hennes framträdande i år… Nästa Göteborg, missa inte det!

Branches

Ingen mening med att hålla på rekommendationer, tidig recension i Tidningen Kulturen av vår Nadasbok, vi har knappt hunnit få av emballaget på pallen som står i hallen… Men med ord som Enanders vill vi ju inte låta er vandra omkring olästa, och framförallt vill vi ju inte säga emot, hans tankar vandrar till Svevo, un brav’uomo!

Gaffa Gaffa Hey

Kvalitetsförlag sägs det ibland om olönsamma verksamheter, ungefär lika sant som det är nog kvalitetsracket, eller allt annat med kvalitet som prefix. Här är mitt rack efter dagens omgång (som jag för övrigt lyckades vinna med 3-2), så nu blir det att plocka fram tejpen, den armerade vävtejpen med kraftigt klister som heter gaffa (ah festivalminnen).

Men nu visar det sig att det gamla visdomsordet, om du inte kan laga det med gaffa är det för att du inte använt tillräckligt sätts på sin spets då lajvrörelsen verkar ha lanserat, eller snarare börjat någonstans med ett silvertejpsvapen, så nu gäller det plötsligt att vara sparsam, tänk om jag nästa tisdag dyker upp med ett boffervapen istället för squashracket. Å andra sidan, beat off the army kanske skulle gå bättre?

Öron som slängkappa

Idag fick vi efterordet till vår nästa bok, Pigafetta av Felicitas Hoppe, och plötsligt inser man likheterna. Martin Hellström gör oss påminda med att berätta om kinesen i Shanghai som Pippi träffar och som brukade krypa in under sina öron och ha det hur varmt och skönt som helst. Och som om inte det vore nog, när Hoppe tog emot pris för sin debut 1996 svarade hon på frågan om vad hon skulle göra med pengarna med orden: gå till sjöss! Och sen, 50 år hit, 50 år dit, visst ser vi det, visst hade vi kunnat leta bättre bilder, men nu flyter vi:

Väx till er

Bevistade igår för Inkonst räkning Malmö näringslivs prisgalakväll på Malmö Opera. Väldigt flådigt att bli upphämtad i limousine och dricka bubbel och äta ostron. Sedan var det mycket som var som förväntat: en enorm mängd mörka kostymer och ett frenetiskt användande av orden tillväxt, entreprenör och inte minst fantastiskt.

Kunde inte låta bli att tänka på att lokalen som vi satt i och scenen på vilken Anne Lundberg, Anders Johansson, Andreas Johnsson, Miriam Aïda och slipsarna stod på, invigdes 1944, mitt under brinnande krig. Då var den Europas modernaste teater och än idag är det Sveriges största teatersalong. I kris, och det tidiga 40-talet får väl ses som en av de värsta av kriser, behövs folket underhållas var parollen.

Kanske kunde de mörka kostymerna reflektera över vad den själsliga tillväxten kan innebära i tidera av finansiellt kaos.

Och beträffande att Malmö Arena och Percy Nilsson tog hem vår kategori vill jag bara säga: "Jag är så jävla besviken på Börje!"

Och så till dagens squashresultat: junioren fick sig en läxa med 0–3 och sen en tröstseger med 3–2.

De döda tvingas resa sig

Frågan om Jorge Luis Borges grav har rests i Borges hemland Argentina av peronisten Maria Beatriz Lenz. Borges avled i Genève 1986 och det är också där han ligger begravd, Lenz menar nu att det är skamligt att han inte har sin sista vila i familjegraven på Recoleta i Buenos Aires.

Borges är ju långt ifrån ensam att som författare vila i "exil". Oscar Wilde, John Keats, James Joyce, Ezra Pound, Per Ulrik Kernell, Joseph Brodsky är bara några (män) som kan nämnas.

Borges stoft är också långt ifrån ensamt att röra upp känslor och kanske till och med grävas upp och flyttas. Florens vaknade sent för att inse Dantes storhet och ge amnesti för hans förvisning. Då var Dante sedan länge redan död och begraven i Ravenna som ihärdigt nekat Florens krav på att Dantes kvarlevor ska föras till Florens. Vid tillfälle överlämnades ett par falska ben, men gravmonumentet i Santa Croce i Florens står tomt och Dante vilar fortfarande i Ravenna.

Georg Trakl begravdes först i Krakow där han 1915 begick självmord. Tio år senare grävdes dock hans namnlösa grav upp och hans kvarlevor flyttades, inte till barndomsstaden Salzburg som det fanns önskemål om utan till Innsbruck.

Den tjeckiske romantikern Karel Hynek Mácha dog 5 november 1836, dagarna innan sin 26:e födelsedag och enbart tre dagar före det att han skulle äkta sin älskade Lori, modern till hans oäkta son. Han kom att begravas i enkelhet i Litomerice. Efter Münchenkonferensen 1938 tillföll Sudetområdet Tyskland och Litomerice kom att hamna under tysk kontroll. Det beslutades då att Machas kvarlevor skulle flyttas till nationalkyrkogården Slavín på Vysehrad utanför Prag för att begravas intill andra av den tjeckiska kulturens största namn. Under stor pompa med flaggmarscher och som en markering för Tjeckoslovakiens suveränitet och styrka fördes stoftet mot Vysehrad och i procession gick de främsta avantgardpoeterna som gett ut en särskild festskrift för Mácha. De som på 1920-talet valt att kalla sin avantgardegrupp för Devetsil, det numera gångbara tjeckiska ordet för månaden maj, den som Mácha döpt sin mest kända dikt Máj efter.

Och så har vi i Sverige Ola Hansson, en av det sena 1800-talets allra främsta. 1925 dog han vid Bosporen i Turkiet, utskrattad av det svenska kulturetablissemanget efter att bland annat nominerat sig själv tillsammans med sin fru Laura Marholm till Nobelpriset. Åtta månader senare fördes dock hans stoft till Lund där han på nytt gravsattes under mycket högtidliga former med flaggborgar från studentföreningarna et cetera på Norra kyrkogården.

Det kanske låter själlöst och schablonmässigt men visst skulle man kunna nära en stilla önskan om samma omtänksamhet när de var i livet.

Every picture tells a story

Fredag och jag väntar på att RAI ska dra igång sin livestreaming av Tirreno-Adriatico (15.15). Thomas Gotland Lövkvist går för fullt (för fullt?) i Italien dessa dagar, jo förra veckan vann han Eroica, bara en sådan sak. Nåja, i väntan på det kan man alltid ta och lansera en gåta, hur lång tid tar det innan arbetarna inser att de inte kan hålla helg?

Preußenpark

Här hade jag tänkt berätta om vår nästa Steger, om hur jag idag började stappla Wort, Wort, Satz, Satz i Ales senaste som nu föreligger i tysk språkdräkt, glädjen över hur fint det verkar, men med min hastighet kom jag inte längre än första essän, men ändå, glädjen över att det var så bra och fortsättningsvis att föreställa sig boken på svenska (jo till mässan redan är det tänkt!), så tänkte jag att man kunde citera här, men när nu Per redan skickat boken till vår tilltänkta förordsförfattare Aris Fioretos och Adlibris inte kunde leverera tillräckligt med exemplar (Warum?) så får ni nöja er med att begrunda att det varje dag konsumeras 25 ton kebab och produceras 55 ton hundavföring i Berlin. Berlin, tvekande mellan kronisk förstoppning och akut näringsbrist. Det kommer bli bra!

Istället passar vi på att hylla den bästa och mest pålitliga nyhetskanalen av alla, 30 år idag, tack text-tv. Dö aldrig!

The morning paper

Så har man börjat hämta sig efter helgens chock, ja, som morgontidningsläsare är det aldrig roligt att bli överraskad och förvirrad så tidigt (ja, det var med nöden som följeslagare jag lyckades hitta Melodikrysset!) en helgmorgon. Nåja, orienteringen är en sak, såhär senare är det överraskningen som stannar kvar, Sydsvenskan har liksom blivit en tidning för blinda, rubrikerna är onödigt stora, graden i brödtexten ökad något, medan kägeln inte verkar ha följt med, i dagens B-del (som är den som ligger bredvid mig när jag skriver) räknar jag till fem olika typsnitt på bara första sidan, men men, amerikansk typografi är populär och det ser man, och visst emellanåt är det mycket finare och tydligare än tidigare, men det som är mest slående är för en kultursides- och typsnittsnarkoman är likheten med DN, den något breddade vertikala röda linjen som DN jobbar med, nu i kulturdelen, men framförallt använder Sydsvenskan numera en nyantikva värdig DN Bodoni.

Det om papper. Men se all överraskning får sin förklaring i den digitala världen, det är nämligen här man nu ser att Sydsvenskan, precis som DN (och SvD) för en månad sedan övergett, vänstermenyn, istället dubbelspalt plus två enkla, och så flyttat upp folk som tycker saker, citat och bild, och ovan allt detta banner. Det funkar, uppenbarligen, och bekräftar, författarfokus, och vidare personröstandet, föreställning om identitet och så vidare med mera.






Det om det, ni som följer oss för sportens skull ska icke misströsta, idag är det tisdag och tisdag betyder squash, och det med stort S idag, ty idag spelades inte en utan två matcher, och det går bra nu, 3-2, 3-2, dubbelseger = dubbelglädje

När förakt omsätts i praktik

I fredags presenterades Lotta Lotass som ny medlem i Svenska Akademien och det är bara att glädjas och gratulera till ett utmärkt val till en oväntad stol.

Gläds också över att Akademien intresserar och diskuteras när en känsla av bildningsförakt i dagens politiska klimat gör sig allt mer gällande. Tidigare har det mest suckats och skrattats åt vår regerings kulturella ointresse när Victoria uppvaktades med en platt-tv på sin 30-årsdag, såväl Fredrik Reinfeldt som Anders Borg uppgett Sagan om ringen som favoritbok och den förre också uppgett Magnus Uggla och Da Buzz som favoritmusik, medan hans hustru Filippa helst läser Katerina Janouch och Liza Marklund.

Detta kan betraktas som beklämmande, men rent kritiskt blir det när en idé om att begränsa studiemedlen för högre utbildning till en fyra års period – detta dessutom snart efter att Bolognaprocessen genomförts som utökat magisterstudierna till fem år. Förslaget kan inte betraktas som annat än ett dolkstick som kan vara dödsstöten för humanioraämnena. Utrymmet att komplettera ett program eller en yrkesutbildning med kurser i humaniora slås helt undan.

Redan nu lider universiteten av social och socioekonomisk snedfördelning och egen finansiering är ett krav för att överhuvudtaget kunna genomföra en utbildning så kan klyftan mellan vilka som får tillgång till högre utbildning enbart bli än mer klassbetonad.
Kanske skulle det löna sig att ifrågasätta hur vederhäftig en jurist utan kännedom om en kafkaprocess är, eller vilken nödvändighet etikfilosofi har för en läkare? Att lägga pengar och tid på att studera humaniora blir ett privilegium för barn till höginkomsttagare. En grupp som en gång faktiskt kallats för den bildade klassen, men som idag knappast verkar intresserad av humaniora ens som konversationsämne utan där nöjer sig med filmatiseringen av Sagan om ringen på platt-tv.

The Optimists were wrong

Arbetet med Hoppe har så sakta (mycket) börjat, torsdag blir nog ett stort steg framåt, nu är ju Frida tillbaka på riktigt (trodde vi visade det sig, skolarbete mån-ons nästa vecka…), men å andra sidan vet vi inget om hur hon hanterar sin utmanings felbedömning. Trogna läsare vet att Frida utmanade oss i biljard och igår var det dags för bevis. Det visade sig att Frida nog var bäst på att tänka, sikta och spela, men som vana idrottare var vi redo att prestera under press och tog hem spel på spel (ofta genom att Frida misslyckades snarare än att vi lyckades, även om vi nu tycker att det viktiga är att vinna, sen hur…)!

Nu hade vi ju tränat press- och stressfaktorn genom ett rafflande squashmöte i tisdags, Per visade sig hantera spänningen bäst, jag tappade segern trots matchboll och likheterna med Nicklas Kulti (visst minns vi Kultis matchboll i DC-finalen 1996, tre till antalet, ändå vann Frankrike) var oundvikliga…

Mindre sport idag, avhandlingsmöte om en timme, Pequodmöte ikväll, dags att planera Textmässan, redaktionen ska, vad det verkar, bo på olika hotell? Vi håller fast vi Malmen, medan den äldre halvan har bokat Hilton? Vilket möte det kommer bli!

Pris=utdelning

Ny vecka, ny måndag, ny månad, likt det fria skrivandet kastar vi om i kronologin och tänker tillbaka på poesifredagen och alla vinnare i Nöjesguidens party. Vi var på plats, P jobbade, jag svor, men sen plötsligt öppnade sig en dörr och Ida Börjel får gå upp på scen och ta emot en papperslapp där det nog står något om varför och hur och så vidare, vi applåderar, Ida citerar. Hurra Hurra.

Som om inte det vore nog, rapporter från lilla London berättar om hur Ta i trä och Linnet har tagit hem 031-lappen. Fullkomligt rus.

Idag ser jag att Öijer vunnit 08-lappen.

Poesi på pall, bättre än bokrea!