Hoppas hålla ut trots nya dekret
Nyligen beslutade Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenka om ett nytt dekret som ökar landets myndigheters befogenhet att övervaka internet, begära ut uppgifter om enskilda användare och med kort varsel blockera sidor som anses olämpliga. Sedan tidigare finns också ett analyscenter som bestämmer vilken typ av information som ska få finnas på nätet i Vitryssland. Enligt presidenten är beslutet fattat för att skydda både medborgare och staten.
Även om internetanvändandet också tidigare begränsats i Vitryssland är oron nu stor att nätet ska hamna under samma kontroll som annan media när beslutet träder i kraft första juli.
Bland annat kan det påverka en tidskrift som 34mag. Denna vitryskpråkiga tidskrift med målgrupp 18-25-åringar blandar tunga politiska reportage med lättsamma intervjuer och humoristiska guider till Minsk och ”Europas svarta hål”, men framförallt skildras den vitryska undergroundkulturen och unga med nonkonformistiska idéer.
34mag är sedan tidigare förbjuden att tryckas men har kringgått förbudet genom att en gång i månaden utkomma som CD-tidning med ljud, bild, text och film. Tidningen har även gått att läsa på Issuu, finns som podcast samt med en snygg sida på nätet.
På 34mag.net läggs materialet från tidskriften ut och läsare kan också ladda ner det senaste CD-numret. Sedan i höstas finns material även på engelska där man samlat det bästa från tidigare årgångar, ett perfekt sätt att få inblick i den politiska situationen och unga vitryssars vardag som förhoppningsvis kommer att finnas kvar och stå emot de nya påbuden från det guldfärgade presidentpalatset.
Även om internetanvändandet också tidigare begränsats i Vitryssland är oron nu stor att nätet ska hamna under samma kontroll som annan media när beslutet träder i kraft första juli.
Bland annat kan det påverka en tidskrift som 34mag. Denna vitryskpråkiga tidskrift med målgrupp 18-25-åringar blandar tunga politiska reportage med lättsamma intervjuer och humoristiska guider till Minsk och ”Europas svarta hål”, men framförallt skildras den vitryska undergroundkulturen och unga med nonkonformistiska idéer.
34mag är sedan tidigare förbjuden att tryckas men har kringgått förbudet genom att en gång i månaden utkomma som CD-tidning med ljud, bild, text och film. Tidningen har även gått att läsa på Issuu, finns som podcast samt med en snygg sida på nätet.
På 34mag.net läggs materialet från tidskriften ut och läsare kan också ladda ner det senaste CD-numret. Sedan i höstas finns material även på engelska där man samlat det bästa från tidigare årgångar, ett perfekt sätt att få inblick i den politiska situationen och unga vitryssars vardag som förhoppningsvis kommer att finnas kvar och stå emot de nya påbuden från det guldfärgade presidentpalatset.
Rädslan för ordet består
Robert Darnton har i böcker som Pornografi och revolution: förbjudna bästsäljare i det förrevolutionära Frankrike och Boken i rännstenen försökt påvisa de till Frankrike insmugglade böckerna från schweiziska Neuchâtels betydelse för Franska revolutionen. Pornografi och smädelseskrifter eldade på folkmassan mot en revolution för vilken filosofiska skrifter sedan skulle bli symbolen för eftervärlden och, för all del, grundläggande för samhällsförändringarna.
Under Kalla kriget smugglades böcker och manuskript över järnridån. I Toronto drev exempelvis den tjeckiske författaren Josef Skvorecky tillsammans med sin fru exilförlaget 68 publishers, som publicerade i hemlandet förbjudna tjeckiska författare för utgivning, dels till exiltjecker, dels för att på de mest uppfinningsrika sätt smugglas in i Tjeckoslovakien.
Ivan Klíma har berättat vilken funktion den insmugglade och samizdatlitteraturen hade, inte som samhällsomstörtare och folkupplysare, utan som ett sammanhållande kitt och skapare av gemenskap för de dissidenta intellektuella.
Även i dag finns det gränser där straffskalan för boksmuggling är värre än vapen och droger. I årets första nummer av tidskriften Folket i Bild intervjuar Erik Paulsson Rönnbäck den turkmenska exilförfattaren Ak Welsapar som sedan sex år driver exilförlaget Gun i Enköping. Ett förlag som ger ut böcker på turkmenska, böcker som bulvaner med risk för stränga fängelsestraff sedan smugglar in i Turkmenistan.
När böcker nämns i samma sammanhang som Turkmenistan brukar det vanligtvis handla om den förre diktatorn Saparmurat Niyazovs, även kallad alla turkmeners ledare Türkmenbash, bok Ruhnama. Boken, som också har fått ge namn åt månaden september, beskriver turkmenernas och Niyazovs storslagna bakgrund. Welsapar beskriver hur farligt det blir när "Ruhnama", som det läses ur varje dag offentligt och undervisas i skolan, av många som fostrats och hjärntvättats med den anser den är riktigt bra.
Censuren mot övrig litteratur är mycket hårdare än under Sovjettiden och Welsapar är en av 19 totalförbjudna författare. Författarna behöver inte vara politiska utan det räcker med att de inte är regimhyllande, eller som tidigare när ordet "näsa" censurerades från alla böcker.
Det var när Welsapar kom till Sverige 1996 som han först kunde ge ut sina böcker ocensurerade. Det var också då som han började smuggla in böcker till hemlandet. Ett fåtal titlar och exemplar, men ändå ett hopp.
Rädslan för ordet består; från att all poesi censurerades bort i brev från fångar på Guantánamo, till det avslöjande reportaget, symbolladdade språk och nedsättande kroppsdelar. Vi får hoppas att Darntons teorier kan gälla även på situationer i dag och Welsapars böcker bidra till förändring även i Turkmenistan. Att Klímas ord om den nonkorformistiska bokens betydelse för gemensamhetskänsla också kan råda för de marginaliserade dissidenterna i Ahgabad.
Under Kalla kriget smugglades böcker och manuskript över järnridån. I Toronto drev exempelvis den tjeckiske författaren Josef Skvorecky tillsammans med sin fru exilförlaget 68 publishers, som publicerade i hemlandet förbjudna tjeckiska författare för utgivning, dels till exiltjecker, dels för att på de mest uppfinningsrika sätt smugglas in i Tjeckoslovakien.
Ivan Klíma har berättat vilken funktion den insmugglade och samizdatlitteraturen hade, inte som samhällsomstörtare och folkupplysare, utan som ett sammanhållande kitt och skapare av gemenskap för de dissidenta intellektuella.
Även i dag finns det gränser där straffskalan för boksmuggling är värre än vapen och droger. I årets första nummer av tidskriften Folket i Bild intervjuar Erik Paulsson Rönnbäck den turkmenska exilförfattaren Ak Welsapar som sedan sex år driver exilförlaget Gun i Enköping. Ett förlag som ger ut böcker på turkmenska, böcker som bulvaner med risk för stränga fängelsestraff sedan smugglar in i Turkmenistan.
När böcker nämns i samma sammanhang som Turkmenistan brukar det vanligtvis handla om den förre diktatorn Saparmurat Niyazovs, även kallad alla turkmeners ledare Türkmenbash, bok Ruhnama. Boken, som också har fått ge namn åt månaden september, beskriver turkmenernas och Niyazovs storslagna bakgrund. Welsapar beskriver hur farligt det blir när "Ruhnama", som det läses ur varje dag offentligt och undervisas i skolan, av många som fostrats och hjärntvättats med den anser den är riktigt bra.
Censuren mot övrig litteratur är mycket hårdare än under Sovjettiden och Welsapar är en av 19 totalförbjudna författare. Författarna behöver inte vara politiska utan det räcker med att de inte är regimhyllande, eller som tidigare när ordet "näsa" censurerades från alla böcker.
Det var när Welsapar kom till Sverige 1996 som han först kunde ge ut sina böcker ocensurerade. Det var också då som han började smuggla in böcker till hemlandet. Ett fåtal titlar och exemplar, men ändå ett hopp.
Rädslan för ordet består; från att all poesi censurerades bort i brev från fångar på Guantánamo, till det avslöjande reportaget, symbolladdade språk och nedsättande kroppsdelar. Vi får hoppas att Darntons teorier kan gälla även på situationer i dag och Welsapars böcker bidra till förändring även i Turkmenistan. Att Klímas ord om den nonkorformistiska bokens betydelse för gemensamhetskänsla också kan råda för de marginaliserade dissidenterna i Ahgabad.
De skygga nu bland skuggorna
Tycker om NY Times epitet på J.D. Salinger i nekrologen över honom: "the Garbo of words".
Allt går igen – också radiovågbrytaren
I veckan gick den tjeckiske kompositören, journalisten, kanslern och dissidenten Ivan Medek ur tiden 85 år gammal. Ett namn känt av få utanför hemlandet, men som var en av de individer vilka gjorde en avgörande skillnad i vad som skulle leda fram till de politiska omvälvningarna i Östeuropa för dryga 20 år sedan.
Fängslad redan under de hårda åren i Tjeckoslovakien under 50-talet och tvingad att gå i exil i Österrike efter att ha undertecknat Charta 77. Från Österrike blev han en angelägen röst i de för Sammetsrevolutionen så betydande sändningarna från Radio Free Europe.
Efter revolutionen såldes den kommunistiska parlamentsbyggnaden vid Václavplatsen till Radio Free Europé/Radio Liberty för en tjeckiska koruna. Nu är Medek död och sändningsverksamheten har flyttat till andra lokaler. Trots hot under Bushtiden att de ekonomiska medlen till verksamheten helt skulle dras in finns den dock fortfarande kvar och sänder på 28 språk till 20 länder som Iran, Uzbekistan och Afghanistan. I det senare lyssnar hälften av den vuxna befolkningen till sändningarna.
Radiosändningarnas betydelse och effektivitet för en fri rapportering och dessutom möjligheten att inplantera demokratiska idéer i länder utan någon demokratisk tradition borde tydligt lyftas fram i en tid när demokratin ska spridas med vapenmakt. Likaså i Sverige där brösttonerna kan vara djupa angående den militära närvaron i Afghanistan men där nedläggningen av Sveriges radios sändningar på vitryska till Vitryssland, en diktatur på samma avstånd från Malmö som Stockholm, passerade tämligen ostört.
Ivan Medek tog som livsuppgift att inte tiga mot brott mot mänskliga rättigheter utan uppmärksamma ogärningar mot dem överallt hela tiden. Än idag fängslas dessvärre de som försöker arbeta i den andan. På juldagen dömdes den kinesiske dissidenten, författaren och professorn Liu Xiaobo till elva års fängelse för att ha kritiserat regimen genom att underteckna den så kallade Charta 08.
Brottet det samma som Medeks, och vid sidan av protester mot domen borde vi också i största möjliga mån försöka medverka till att upplysa Xiaobos landsmän om den.
Fängslad redan under de hårda åren i Tjeckoslovakien under 50-talet och tvingad att gå i exil i Österrike efter att ha undertecknat Charta 77. Från Österrike blev han en angelägen röst i de för Sammetsrevolutionen så betydande sändningarna från Radio Free Europe.
Efter revolutionen såldes den kommunistiska parlamentsbyggnaden vid Václavplatsen till Radio Free Europé/Radio Liberty för en tjeckiska koruna. Nu är Medek död och sändningsverksamheten har flyttat till andra lokaler. Trots hot under Bushtiden att de ekonomiska medlen till verksamheten helt skulle dras in finns den dock fortfarande kvar och sänder på 28 språk till 20 länder som Iran, Uzbekistan och Afghanistan. I det senare lyssnar hälften av den vuxna befolkningen till sändningarna.
Radiosändningarnas betydelse och effektivitet för en fri rapportering och dessutom möjligheten att inplantera demokratiska idéer i länder utan någon demokratisk tradition borde tydligt lyftas fram i en tid när demokratin ska spridas med vapenmakt. Likaså i Sverige där brösttonerna kan vara djupa angående den militära närvaron i Afghanistan men där nedläggningen av Sveriges radios sändningar på vitryska till Vitryssland, en diktatur på samma avstånd från Malmö som Stockholm, passerade tämligen ostört.
Ivan Medek tog som livsuppgift att inte tiga mot brott mot mänskliga rättigheter utan uppmärksamma ogärningar mot dem överallt hela tiden. Än idag fängslas dessvärre de som försöker arbeta i den andan. På juldagen dömdes den kinesiske dissidenten, författaren och professorn Liu Xiaobo till elva års fängelse för att ha kritiserat regimen genom att underteckna den så kallade Charta 08.
Brottet det samma som Medeks, och vid sidan av protester mot domen borde vi också i största möjliga mån försöka medverka till att upplysa Xiaobos landsmän om den.
Detroit, Lift Up Your Weary Head! (Rebuild! Restore! Reconsider!)
Som Saabägare och dito entusiast är det hårda dagar, först sorgeband, sen försvinner man i ett snöoväder och nu är det förhandlingsbordet igen? (Är det såhär på kasinot Per?) Nåja, det är uppenbarligen inte bara jag som är förvirrad.
I fredags hade Rapport en finfin bild på skådespelaren Tom Wilkinson i samband med en ljudinspelning av GM:s presstalesman Tom Wilkinson. Klart man blev förundrad och var tvungen att undersöka saken, nå, så var det nu inte på det viset att Hollywood Wilkinson extraknäckte.
Och alldeles nyss läste jag i New York Times om hur Spyker förlänger sin dödlina. En bit in i artikeln refereras till Sveriges näringsminister: "“It is very late, there is a very tight timetable and that means the situation is very difficult,” Mr. Olofsson was quoted …"
Saab Up!
Nils Forsberg julklappstipsar i Expressen
Ales Steger. Berlin. Bok.
Slovensk poet flanerar på Berlins gator med Walter Benjamins ande svävande snett ovanför och skapar text som liksom staden upphäver motsättningen mellan grått och muntert.
Slovensk poet flanerar på Berlins gator med Walter Benjamins ande svävande snett ovanför och skapar text som liksom staden upphäver motsättningen mellan grått och muntert.
Turquoise Boy
10-talet, det närmar sig, det börjar kännas som om det är framtiden, men samtidigt som om det är det nu vi kan göra samma sak igen. Ja, det är ett mycket märkligt fenomen, tiden och allt med den.
Kanske är det därför allt och alla ska sammanfatta nollnolltalet (kanske med en dold agenda om att kunna säga något om det som komma skall, men jag har inte sett antydningarna än), filmerna, låtarna, frisyrerna, namnen ja säg du något och någon har en lista till dig (undrar om high fidelity, denna grundpelare i mitt 90-tal, njuter eller inte?) dessutom i bokform nu mot slutet av det [fill in the …] 00-talet.
Så befriande det då kan vara att läsa om Pantone och koden 15-5519. Första boken ut nästa år kommer vara turkos, det är ju enkelt, klart Perec ska ta oss med till ett tropiskt paradis!
Stanza har nått skolåldern
Idag firar vi att Stanza fyller sju år. Den 5 december 2002 arrangerade vi det första Stanza på Inkonst med Malte Persson, Fredrik Nyberg, Magnus Ödmark och LT Fisk på scen.
Nu, nära 200 författare från 18 länder senare firar vi skolåldern med fyra författare som alla har skildrat barndomen eller skolan: Jonas Brun, Ida Säll, Helena Granström och Majse Aymo-Boot.
Låt stå!
The ice is getting thinner
Efter succéposten om Ommwriter (en läsare har bekräftat intresset!) kan jag inte låta bli att fortsätta inspirera författare och allt annat textproducerande som sitter och klickar på nästa och plötsligt hamnar här mitt i en post om det förflutna som är framtiden.
WriteRoom heter det denna omgång och verkar vara ett steg tillbaka för alla dom som saknar tiden och texterna man skrev på sin C64! Turn on, tune in…
Southern point
När söder också blir norr, få saker upprör som förändring, och kanske ännu mer förluster. Via Dagens lokaltidningsbesvikelse läser jag om hur författaren Gerda Antti är sur på filen, hur formen inte längre följer funktionen (eller är det det den gör nu?), och ohyfset i att inte berätta vad man heter. Generationer idag kommer vara glömda imorgon osv. Eller är det Centern som sparkar igång 2010?
Leva i Norden
Nomineringarna till Nordiska rådets litteraturpris har presenterats och det är inte så mycket att säga om de svenska nomineringarna Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lódz och Ann Jäderlunds stålhårda Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar.
Vi noterar dessutom att Peter Laugesen, som tillsammans med Jörgen Lind dyker upp på Stanza i mars, är nominerad från Danmark och Steinar Bragi, som mycket väl kan skymta förbi i ett kommande Pequodnummer, representerar Island.
Vi noterar dessutom att Peter Laugesen, som tillsammans med Jörgen Lind dyker upp på Stanza i mars, är nominerad från Danmark och Steinar Bragi, som mycket väl kan skymta förbi i ett kommande Pequodnummer, representerar Island.
Upon this tidal wave of young blood
Vågen, den tog över allt igår. Nej, inte den, den uteblev (vi kommer varken dra oss tillbaka eller ge ut femhundra böcker nästa år), men väl den digitala Google-vågen. Jag fick ett mail med en inbjudan att testa, läste på lite och tänkte, klart man ska prova det här, vi tar ett projekt och ser om det går bättre osv.
Nåja, jag gjorde inte så mycket mer, det var ju ändå lördag, och slog mig istället ned för att rätta raden under två timmar. Därefter kunde det ju vara intressant att se vad andra säger om vågen, under två minuter lät jag en twittersökning ticka och världen är så stor, det måste vara så, men ändå, det mörknade nästan i mitt huvud när det under minuterna ploppar upp "1234 more tweets since you started searching". Projektet får vänta, julen närmar sig, och imorgon är det Andersdagen, det mesta tyder på en vit jul!
Pass the hatchet, I think I’m goodkind
40 år, sportintresserade Rámus gratulerar Tipsextra och gör något vi inte gjort på länge, bloggar om sport (relativt, allting, jag vet) och lämnar in en rad till Svenska spel! I första matchen tror vi på hemmaseger även om Housemartins är omtyckta, ja och vidare går det, i match två går vi emot Tom Jones. Nu räcker det, ett grattis är allt vi behöver!
Are you giving in, 2000 man?
Uppkopplad är ett ord jag emellanåt tycker andas andra änden av det här decenniet, låt gå, låt stå. Men ett tecken på det är ju att varvet börjat slutas, Ommwriter har lanserats som vägen tillbaka till koncentration. En enkel, vacker ordbehandlare när allt det där andra behöver stängas av. Tecknet på att vardagen är någon annanstans är väl möjligen tanken om att släcka skärmen, bära anteckningsbok och penna. Är det mer tillgänglighet?
Jag fascineras och vill se resultaten, hur är det för ni andra förläggare, märker ni av den ökade poesin, den avslappnade och avskalade men också känslofyllda, sprängda och framförallt koncentrerade versen som Ommwriter vill ge upphov till. Jag vill veta vad det är som händer, och hur!
If you are a scriptwriter, blogger, journalist, copywriter, poet or just someone who enjoys writing, welcome back to concentrating.
Allt händer samtidigt, världen är för liten etc.
While you wait for the others
Teknikvecka:
Plötsligt är det översvämning av läsplattor och Kindle och vad det nu är. Sydsvenskan körde ett uppslag i måndags med lite Q&A, igår när jag diskade till Nya vågen rekommenderades olika läsplattor, och idag läser jag på Engadget om amerikanska tidskrifters försök, meningslösa och daterade vad det verkar, och vidare om ett påstått samarbete mellan Conde Nast (som ger ut Wired magazine) och Apple. Det som förenar alla rykten och planer och åsikter är ett daterat tänkande, ett upprepande av vad skivindustrin gjorde (eller inte gjorde). Det är mycket fokus på förlag, författare, rättigheter och framförallt pengar ($2000 spås Apples tablet kosta, "I smell Apple TV"). Det viktigaste bör nog vara läsningen, så har det varit och så kommer det vara.
Hamlet utan kravaller med Law
Efter sommarens gästspel som Hamlet i Helsingör har Jude Law som dansk prins åkt vidare till New York och Broadway. Under tolv veckor spelar han på den intima Broadhurst Theatre titelrollen i den Shakespearevane regissören Michael Grandages Hamletuppsättning som först framfördes i London i våras.
Föreställningen spelas inför fulla hus och Law får motta stående ovationer. Kritikerna har prisat föreställningen men varit aningen svala mot, den med högt ställda förväntningar, Law, som inte anses fullt ut kunna lämna de vackert levererade replikerna och fylla rollkostymen med kval.
The New Yorker jämför också Laws rolltolkning med två andra brittiska Broadwayhamletar, David Warner och Jonathan Pryce, och menar att Law inte lämnar samma avgörande avtryck på rollen inför framtiden som dessa båda föregångare gjort.
Tur dock kanske att det ändå är brittiska Hamlettolkare som jämförs och inte kollegor från varsin sin sida Atlanten. När brittiske William Macready 1849 spelade Hamlet i New York kritiserade han sin amerikanske kollega Edwin Forrest. Ett uttalande som Forrests fans inte kunde acceptera utan samlades till protester vilka utbröt i kravaller med 34 förolyckade som följd.
Jude Law må ha hängivna fans men det var länge sedan några teaterkravaller skakade kvarteren kring Time Square.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)