Här igen är vi samlade, senast vi sågs var det Stanza, och vilken kväll sedan, vi minns bland annat mono/mono och Pers ofrivilliga samarbete: en välkomstönskan mitt i stycket, och vi minns såklart den otroliga läsningen Marie Silkeberg och Hanna Nordenhök gjorde tillsammans av inledningen till vår favorit Inger Christensens det, som att sätta ihop tiden ett ögonblick, Marie läste på danska och Hanna på svenska, "det var det, så er det begyndt", och vi tittade på varandra och erinrade oss alla glada utrop (kanske allra mest mitt mobilsvar på Roskilde i somras) från Inger om att komma och alla ledsamma vykort när hon tvingades ställa in.Sen helg och Per i kylan, jag i värmen med snö, perfekt kramsnö, träningsvärk i kastarmen (ypperlig anledning att återigen tvingas finna en bortförklaring till framtida squashförluster).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar